Regn och regn och åter regn de första dagarna. Jag fick lära mig att det finns inga regnkläder som håller vätan ute (inte mina i alla fall).
Frustration och irritation då jag inte kan ta fram kameran. Jag undrar i mitt stilla sinne:-vad har jag gjort för att fjället ska göra mig detta? Är det för att härda och stärka mig? Det jag helst av allt vill, fråntas mig, nämligen att fotografera. Varför? Varför gör fjället på detta vis?
Den dagen det skulle bli bäst väder enligt prognosen beslutar jag mig för att gå en längre sträcka (ca 27 km). Det börjar också med uppehåll men sen är det inte bara regn som faller utan dessutom hagel och snö. Eftermiddagen blir bättre, förutom att vinden tilltar. Jag gör bara en kort paus för "varma koppen"- lunch, sen gäller det att hinna tillbaks innan mörkret faller. Tack vare fjällets gåva av blåbär orkar jag fortsätta.
Morris är riktigt rolig med sin strävan att hoppa upp på stenar. Ibland sätter han fart och drar i kopplet med riktning mot en sten, som kan ligga långt ifrån stigen.
Ibland blir han bak och jag märker hur kopplet stramar och jag undrar var han blir av. Då jag vänder mig om för att se efter, sitter han lugnt på en sten och spanar.
Ibland är stenarna nästan för små för att sitta på, men det är inget som hindrar Morris. Han kan ju stå på dem.
Sista dagens morgon är det ovanligt ljust och jag beslutar mig för att gå upp på Jacobshöjden. Dimman rullar in och jag sätter mig att vänta att den ska lätta, ty toppen ser jag inte. Jag vill inte gå in i dimman, utan hellre vänta tills jag kan se klart. Ett par kommer förbi och mannen säger att dimman har kommit för att stanna, varpå jag ser dem försvinna och upplösas i dimman. Jag sätter mig på en sten och börjar meditera. Plötsligt är jag ett med Naturen. Jag är Naturen och jag kan styra över vädret. Det dröjer inte länge förrän dimman lättar och solen kommer lite försiktigt fram. Jag får fantastiska vyer och är lycklig.
Jag når toppen med ljuset och solen som följeslagare. Däruppe står mannen och kan inte förstå hur dimman kunnat lätta. Jag finner det säkrast att hålla tyst. Fantastiskt fina vyer och Morris poserar förgrund. Solstrimmorna modulerar fram landskapet.
Fler bilder via mitt galleri.
